Väldigt mycket mindre oro kvar, för mig nu. Mosters demenssjukdom gör att korttidsminnet är jättekort, men hon är alltid glad och mår ändå relativt bra rent fysiskt. Jätteskönt!
Hinner därför nu att lägga lite extra tid på mig själv. Gymkort inhandlat, som räcker hela året!
Igår träffade jag P igen efter att inte haft någon kontakt på ett år ungefär. Tar det lugnt känslomässigt denna gång, men ger oss ändå chansen att bygga upp något. Vi får se vad det blir, vänskap eller kärlek? Någon plats i mitt liv kan han säkert få. Vi har i alla fall liknande drömmar för framtiden. Bara det faktumet känns bra.
