Kanske läge att dra igång bloggen igen...

Sedan sist har både pappa och sedan min faster dött. Kvar i gamla generationen före, är nu bara min moster. Pappa kommer alltid att vara saknad, men få den yngre friska pappa. Den pappa jag hade på slutet behövde få komma till ro, så döden blev en befriare. Så glad att jag fick vara vid hans sida in i det sista. Ett väldigt speciellt ögonblick som jag fick vara med om. 

Väldigt mycket mindre oro kvar, för mig nu. Mosters demenssjukdom gör att korttidsminnet är jättekort, men hon är alltid glad och mår ändå relativt bra rent fysiskt. Jätteskönt!

Hinner därför nu att lägga lite extra tid på mig själv. Gymkort inhandlat, som räcker hela året! 

Igår träffade jag P igen efter att inte haft någon kontakt på ett år ungefär. Tar det lugnt känslomässigt denna gång, men ger oss ändå chansen att bygga upp något. Vi får se vad det blir, vänskap eller kärlek? Någon plats i mitt liv kan han säkert få. Vi har i alla fall liknande drömmar för framtiden. Bara det faktumet känns bra. 

Längesedan sist...

Lite sugen på att skriva igen, men jag vet inte om tid egentligen finns. Får fundera lite till...

Septembersommar

Har varit en jättefin sommar. Periodvis till och med alldeles för varmt. Har varit själv till Paradiset 2  veckor i sommar. En vecka i taget. Ville inte lämna mina gamla ensamma alltför lång tid. Fantastiskt att jag fortfarande har dem. Mindre pigga nu, men ändå ok. Lilla moster är ju fysiskt piggare, men demenssjukdomen gör att kortminnet verkligen är kort och att hennes värld krympt. Hon trivs bäst hemma och tar inga egna initiativ när det gäller att lämna lägenheten, men jag kan locka med henne på promenader. Inga havsbad i år i och med att det nästan varit för varmt, men hon verkar inte alltför ledsen över det. TV är ett stort sällskap för henne och hon är mycket glad över den.

Pappa är fysiskt sämre. Ser ännu mindre nu och tv/radio är inget sällskap för honom. Han kan forfarandet se texttv, men jag förstår att han ser sämre, för han kollar inte alls så mycket som förr. Prioriterar därför mer tid hos honom numera. Han behöver mitt sällskap bäst. Annars blir han liggande på sängen alltför mycket. Han är tröttare och han har valt bort klockor, för han ser dem inte. Vill han veta tiden kollar han också text-tv. Man håller på och byter fönster i hela hans hus nu. Lyckligtvis så fick han sina fönster bytta redan första veckan. Det är bättre isolering nu och trafikljuden utifrån hörs knappt. Nya fräscha persienner ingick också. 

I övrigt har sonen varit 5 veckor i USA med sina kompisar. Dottern har jobbat mest hela sommaren, men var hemma runt midsommar och set var mysigt. Vi fick en hel del tid tillsammans. Bland annat hade hon, jag och hennes bästis V en utflykt till Louisiana. Vi kollade en jättefin utställning om och med Hilma af Klint. Extra kul för att det var första gången V var där och hon blev lika förtjust i muséet som vi.

Tiden går och jag njuter

Har haft en härlig sommar hittills även om jag inte åker på någon längre semester. Var en vecka i Leksand i början av sommaren och passade på att träffa min kusin L som kom och höll mig sällskap över pingst. Hämtade hem lilla mosters sommarkläder som hon brukat lämna där. Eftersom hon nu ver att hon inte kommer att åka dit igen var det lika bra att plocka hem allt. Tack och lov så kom hon själv fram till beslutet. Jag hade inte själv velat köra den långa vägen dit och ännu mindre ta ansvar för henne där. Skönt att hon känner sig tryggast hemma och inte vill åka någonstans mer. Hennes närminne är väldigt påverkat och det skulle vara mycket jobbigt att leva under samma tak veckovis, som vi förr gjort. Hon är glad över de år hon haft där och verkar inte alltför ledsen över att bli kvar i stan över sommaren.

Efter pappas senaste sjukhusvård är hans syn mycket sämre och både han och lilla moster har nu fått hemtjänst. Han mest, eftersom han behöver hjälp med klädsel, mat, tvätt och nattningar nu. Tryggt att veta att de har besök flera gånger per dygn. Jag är hos dem varje dag, men kan vara sällskap och göra lite ärenden åt dem. Tryggt att allt inte står och faller med mig utan att hemtjänsten tar hand om basservicen. Vi är mycket nöjda med dem som kommer! Tack vare dem kunde jag vara borta den där veckan och det var jätteskönt.

Veckan som gått har jag haft dottern hemma. Sommarens enda ledighet för henne. Jag har hunnit med mina gamla, men har samtidigt fått lite semesterkänsla jag också. Vi har varit en sväng till Båstad och träffat faster, kusin, fasters pojkvän och hans yngsta dotter. Blev ett härligt dygn. Sedan var dottern, jag och hennes bästis V till Louisiana på en heldagsutflykt och såg Hilma af Klints verk. En verklig pionjär!

Natten till idag har så sonen dragit iväg till USA med ett gäng kompisar för en 5veckor lång roadtrip. Kommer att bli en fantastisk resa för dem. Hoppas få lite rapporter via sociala medier.

Valborgsmässoafton

Tillbringar tiden på akuten med min far. Trodde när jag gick till honom vid 17-tiden, efter att ha tvättat under större delen av dagen, att jag bara skulle rätta till hans lur som låg fel. Hittade honom i ett förvirrat tillstånd och märkte att han tyckte sig se saker som inte finns. Alla berättelser han gett mig under de drygt 4 timmar vi hittills tillbringat på sjukhuset är ett kapitel för sig. 

Även om det är chockerande och lite kusligt att han är i detta tillstånd så är det också helt fascinerande hur vår hjärna fungerar. 

Är inte så orolig efter att ha googlat och förstått att detta inte är helt ovanligt när man blir gammal. Kan ha olika orsak och det är läkarnas jobb att lista ut. Det tröstande är att efter mat och dryck och vila så brukar man bli återställd igen! Tar fasta på det. 

Stod att det kan utlösas av stressiga situationer och jag undrar själv över om det inte i så fall kan vara vår ovanligt långa promenad i sommarvärmen i förrgår som blev för mycket... Ska definitivt inte dra ut honom på någon mer sådan. Blev så glad att han ville gå till stora parken bredvid, istället för bara sin egen trädgård. Blev för många intryck och för stor ansträngning tror jag efter att ha läst på. 

Däremot känner jag att det är dags att han får lite mer hjälp i hemmet han också. Regelbunden mathållning och stimulans är viktig. Igår tillbringade jag dagen med min gamla kompis och med en kompis. Hann aldrig till pappa och kanske var han lite förvirrad redan då för han hade inte värmt någon av sina älskade Findusfärdigrättet utan hade ätit fil sa han. Idag hade han inte ätit alls, på grund av förvirringen. Inser att jag måste se till att mina två 89-åringar inte är helt beroende av mig, utan är trygga på var sitt håll oberoende av mig. Jag kan ju bli sjuk och inte hinna vara så mycket hos dem och då måste jag veta att de mår bra ändå. Har börjat fixa det för min moster och har varit i kontakt med kommunen för att fixa. Förstår att jag får göra så för pappa också, även om han till idag klarat sig bra hemma. Han har ju varit frisk i huvudet till nu, inte haft någon demens som lilla moster, men tydligen är livet sårbart och en balansgång. 

Man hinner tänka mycket när man sitter då här. 

Inne på andra året nu...

På ett sätt har så mycket hänt, (det är därför som jag inte bloggar så ofta) och på ett sätt har det inte hänt ett dugg. I vissa sammanhang säger jag tack och lov, i andra sammanhang säger jag tråkigt nog...

Viktigast är dock att livet är bra och mina gamla mår så bra som man kan hoppas efter omständigheterna. Demens är ingen trevlig sjukdom och jag försöker göra det så bra som möjligt för att M ska kunna bo hemma och ha ett så bra liv som möjligt. Vi har tagit hjälp av hemtjänsten som kommer och hjälper till med medicinerna och tids nog blir det nog mer hjälp som behövs också. En dag i taget.

Pappa hade en liten stroke för ungefär en månad sedan. Turligt nog så gick den tillbaka och han känns som före hans stroke. Pigg i huvudet, men hörsel och syn som sviktar, förutom sin KOL. Skönt ändå att båda är så positiva trots sina problem. Ingen av dem har fysiskt ont och det är ju ändå fantastiskt.

Så skönt att kunna vara där för dem så mycket som jag ändå är. Har inte längtat tillbaka till mitt gamla liv en endaste gång. Detta liv fyllt av livskvalitet är så mycket bättre, även om det också är lite begränsande. Ser till att få min egen input via musik och träning.

Nu är glada julen slut, slut, slut...

Julgranen, julpyntet och allt som hör advent & Lucia till är nu undanplockat för denna gång. Lagom till Tjugondedagjul kom så snön, den första för denna vinter. Ser dock inte ut som om snön kommer att ligga kvar och det är lika bra. Nu längtar jag efter vår!

Det här senaste året har verkligen gått fort, tänkte på det idag när min gamla arbetskamrat K ringde. För lite drygt ett år sedan började vi båda på den arbetsplats som jag sedan 3 månader senare skulle säga upp mig från. Det bästa jag gjort på väldigt länge! Är ju så nöjd med det varje dag när jag finns där för mina gamla. Efter detta efterlängtade samtal känns det ännu mer att det var rätt val. Arbetssituationen hos dem har inte förändrats, frustrationerna kvarstår. Konstaterar att jag inte längre är frustrerad, sover gott på nätterna och upplever en annan sorts "arbetstillfredsställelse".

Sedan jag skrev senast har det hänt en hel del roliga saker och nygamla kontakter har återupptagits. Tänker på att jag hittat min au-pairfamilj från Paris på Facebook, så det blir att fräscha upp franskan.

P flyttar hem igen efter sitt år i norr och har sagt att han vill träffa mig. Vi får väl helt enkelt börja om helt förutsättningsvis. Ser fram emot att få prata i mapp och höra vad som egentligen hänt under året. Tar det lugnt med förväntningarna på eventuell fortsättning, är bara lite glad över att han inte glömt mig.

Hade den finaste jul och nyår som jag haft på flera år, njöt av att ha tid att förbereda julen och av att sedan verkligen få rå om mina ungdomar. Lutfiskpremiär för dotterns bästis här med oss bla.