Bonusstund hos pappa

Idag slutade jag 15.00. Passade då på att hälsa på pappa. Ett par goa bonustimmar, då jag lagade en ficka på hans jacka medan vi pratade en stund.

Glad lördag!

Efter att på morgonen ha hämtat mitt nya smycke, i form av mammas och pappas omarbetade vigselringar, så fick jag en härlig stund i Slottsparken med dottern. Vi fikade i solskenet och kollade in den nyreparerade Möllan som invigdes idag. Förra helgens nedstämdhet är helt bortblåst. Solade en stund på balkongen sedan efter att jag inhandlat sommarens pelargoner och fixat det sista för att få balkongen mysig. Kvällen avslutades med ett telefonsamtal från O som plötsligt var i staden och tyckte att det vore en bra idé att träffas. Ägnade en stund att förklara varför det inte är någon bra idé, men vet inte om han köpte mina argument. Men så är det hur som helst. Den återvändsgränden ska jag i fortsättningen undvika och istället hiit min egen väg framåt!

Nya gröna gympaskor i skinn inhandlade!

Det var definitivt dagens höjdpunkt! Lite sorgsen i hjärtat idag också och jag förstår nu vad det är. Den här tiden av året är det tufft att vara singel och inte med i ett kollektiv. Upplevde så fantastiskt mycket kul som flickvän, fru och medlem i kör. Så mycket kul vi gjort tillsammans. En tid i livet som inte kommer tillbaka. Men jag tycker inte synd om mig själv särskilt länge, bara en liten sorgsenhet en stund. Vet ju att jag har så mycket annat i mitt liv och egentligen är mycket lyckligt lottad! Självömkan tog definitivt slut när min arbetskamrat Y ringde från akuten, efter att ha blivit påkörd av en bil och ville säga att hon inte kommer till jobbet i morgon! Tack och lov inte allvarligt skadad, men skadad! Hon har drabbats av så mycket annat på senare tid, så hälften kunde vara nog. I form av avsaknad av sjukdomar och olyckor har livet verkligen varit generöst mot mig. Har verkligen varit förskonad och ber till Gud att slippa i framtiden också.