Sitter och väntar på att min pappa ska komma med Swebus och fira långhelgen med mig. Är så fantastiskt lycklig över att han är frisk nog för att vilja sätta sig på bussen och resa en hel dag för att komma till mig! Med dottern på Bali och sonen på väg med sin skola till Prag, så hade det blivit en lite tråkig långhelg alldeles ensam.
Ensam och ensam förresten, det är väl inte helt riktigt eftersom jag ju har både en man i mitt liv och många vänner. Men ingen av dem finns här, hela tiden. Med pappa på besök slipper jag att vara ensam här hemma och han slipper gå själv där hemma hos sig. För nu får vi sällskap av varandra hela tiden. Mysigt att ha någon här hemma...
Pappa och jag har alltid stått nära varandra, något som jag är mycket glad och stolt över. Papporna i min generation var inte alltid närvarande pappor, många fanns inte med i vardagen utan jobbade och var borta från familjen alldeles för ofta. Min pappa jobbade också men satsade aldrig på karriär utan hade tid för oss därhemma också. Han har alltid varit en förebild för mig.
Har handlat, bäddat hans säng (han lånar alltid dotterns rum när han kommer), så nu är det bara för honom att komma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar