När jag skulle på lunchen och seglade in i hissen, i tron att jag skulle vara ensam där, stod där en kille som har haft ett gott öga till mig sedan vi träffades för allra första gången för flera år sedan. Vi var då båda nyskilda och han satte in en liten stöt som inte ledde till något, men det har alltid varit roligt att träffa honom. Nu var det längesedan sist och jag har inte ägnat honom någon tanke överhuvudtaget på väldigt länge.
Nu stod han där, lång, leende och solbränd. På resan mellan de 3 våningarna hann han att kolla mitt civilstånd, tala om att han gärna ville träffa mig igen och samtidigt lämna sitt visitkort med orden "ring mig om du vill"! Snacka om att vara snabb!
Utanför porten skildes vi då jag skulle på lunch med pappa, som väntade på mig. Kvar på mina läppar stannade ett stort leende. Känns bra att fortfarande vara av intresse ;-)
En väldigt oväntad upplösning av en hissfärd, hihi. Om jag kommer att använda telefonnumret på visitkortet är fortfarande ovisst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar