Mitt liv...

Pappa skrämde mig genom att inte svara i telefonen när jag ringde på lunchen. Luren hade hamnat snett så till slut fick jag ringa till grannfamiljen och frun gick över och informerade honom om problemet. Händer inte så ofta, men när det gör det hinner tusen oroliga tankar gå genom huvudet. Pappa ringde genast upp och lugnade mig.

Barnen och deras andra familj klev på planet från Kastrup till Frankfurt och vidare till Sao Paolo. Lämnade pappas hus vid 14 tiden, mot sitt stora äventyr alla 6. Hoppas dottern hinner blogga eller twittra något under de här 3 veckorna som de är borta.

Efter jobbet var jag hos min kvinnliga bankman som tyckte att det var läge att göra vissa rockader i mitt sparande. Kunde förstå tanken, så jag sa ja. Nu får vi se vad som händer...

När jag var klar med det kom min Älskling. Vi har verkligen inte haft så många tillfällen att träffas när jag gick och blev sjuk och allt. Nu har vi bestämt att försöka träffas riktigt mycket när jag inte har några andra hänsyn att ta. Kvällen blev mysig, vi hade endel att prata om.