Torsdagskväll...

Var på så bra humör inför mitt besök imorgon. Skulle bara ha en lugn kväll framför tv:n. Så fick jag ägna kvällen åt att skriva ett mail till honom som jag här benämner min älskling och be om ursäkt för mitt barnsliga beteende ( lägga på luren) efter att han ringt och i vårt samtal lyckats trampa på alla mina ömmaste tår. Vi har inte kommit långt inte... Finns ingen som helt omedvetet kan provocera mig så! Det är inte så att han är elak, nej bara osmidig och med väldigt dålig inlevelseförmåga. Han klantar till det och jag får bli boven. Om jag bara hade kunnat låta bli att bry mig...