Dottern åkte hem idag. Saknar alltid henne när hon åkt, men är lättad över att slippa alla saker hon sprider omkring sig. I övrigt saknar jag O också. Varför ska det vara så att jag är kär i någon som jag aldrig kommer att få dela mitt liv med? Trots önskan om tvåsamhet så verkar mitt öde vara att vara ensam, suck... Inte mycket att göra åt när man är kär i någon som man inte verkar kunna leva med. Kan man vara mer olika och samtidigt lika?
Många frågor ikväll ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar