Gårdagkvällens besök hos C var så mysigt. Hon bjöd på middag och vi fick en chans att prata ikapp oss. Alldeles för mycket negativt hade hänt i hennes liv. Ska det aldrig ta slut? Hon har det ju nog tufft som det är. Jobbigt att man inte kan göra något för henne, mer än lyssna. Så sorgligt att de är så många i familjen som har det tufft, när de egentligen behövts finnas där för henne så är det än en gång hon som får vara där för de andra istället. En underbar person är hon! Glad över vår änskap som verkligen utvecklats genom åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar