På eftermiddagen träffade jag min barndomskompis K för fika i parken kl14. Varmt och skönt idag, så det var mysigt. Följde henne till tåget sedan och tog så tåget till pappa tack vare sommarkortet.
Lever i nuet och är glad över varje dag vi har. Förstår inte varför han får feber igen. Ser hur sårbart livet är. Jag kommer inte att kunna hålla liv i mina gamlingar hur länge som helst, det vet jag ju. En dag kommer det att vara slut, det blir jag verkligen påmind om dagar som dessa. Jag får nöja mig med att förhoppningsvis ha gett dem ett tryggare liv på slutet i alla fall. Känns så meningsfullt att finnas här med dem. Så glad över att jag tog beslutet att sluta mitt tidigare liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar