På ett sätt har så mycket hänt, (det är därför som jag inte bloggar så ofta) och på ett sätt har det inte hänt ett dugg. I vissa sammanhang säger jag tack och lov, i andra sammanhang säger jag tråkigt nog...
Viktigast är dock att livet är bra och mina gamla mår så bra som man kan hoppas efter omständigheterna. Demens är ingen trevlig sjukdom och jag försöker göra det så bra som möjligt för att M ska kunna bo hemma och ha ett så bra liv som möjligt. Vi har tagit hjälp av hemtjänsten som kommer och hjälper till med medicinerna och tids nog blir det nog mer hjälp som behövs också. En dag i taget.
Pappa hade en liten stroke för ungefär en månad sedan. Turligt nog så gick den tillbaka och han känns som före hans stroke. Pigg i huvudet, men hörsel och syn som sviktar, förutom sin KOL. Skönt ändå att båda är så positiva trots sina problem. Ingen av dem har fysiskt ont och det är ju ändå fantastiskt.
Så skönt att kunna vara där för dem så mycket som jag ändå är. Har inte längtat tillbaka till mitt gamla liv en endaste gång. Detta liv fyllt av livskvalitet är så mycket bättre, även om det också är lite begränsande. Ser till att få min egen input via musik och träning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar