Valborgsmässoafton

Tillbringar tiden på akuten med min far. Trodde när jag gick till honom vid 17-tiden, efter att ha tvättat under större delen av dagen, att jag bara skulle rätta till hans lur som låg fel. Hittade honom i ett förvirrat tillstånd och märkte att han tyckte sig se saker som inte finns. Alla berättelser han gett mig under de drygt 4 timmar vi hittills tillbringat på sjukhuset är ett kapitel för sig. 

Även om det är chockerande och lite kusligt att han är i detta tillstånd så är det också helt fascinerande hur vår hjärna fungerar. 

Är inte så orolig efter att ha googlat och förstått att detta inte är helt ovanligt när man blir gammal. Kan ha olika orsak och det är läkarnas jobb att lista ut. Det tröstande är att efter mat och dryck och vila så brukar man bli återställd igen! Tar fasta på det. 

Stod att det kan utlösas av stressiga situationer och jag undrar själv över om det inte i så fall kan vara vår ovanligt långa promenad i sommarvärmen i förrgår som blev för mycket... Ska definitivt inte dra ut honom på någon mer sådan. Blev så glad att han ville gå till stora parken bredvid, istället för bara sin egen trädgård. Blev för många intryck och för stor ansträngning tror jag efter att ha läst på. 

Däremot känner jag att det är dags att han får lite mer hjälp i hemmet han också. Regelbunden mathållning och stimulans är viktig. Igår tillbringade jag dagen med min gamla kompis och med en kompis. Hann aldrig till pappa och kanske var han lite förvirrad redan då för han hade inte värmt någon av sina älskade Findusfärdigrättet utan hade ätit fil sa han. Idag hade han inte ätit alls, på grund av förvirringen. Inser att jag måste se till att mina två 89-åringar inte är helt beroende av mig, utan är trygga på var sitt håll oberoende av mig. Jag kan ju bli sjuk och inte hinna vara så mycket hos dem och då måste jag veta att de mår bra ändå. Har börjat fixa det för min moster och har varit i kontakt med kommunen för att fixa. Förstår att jag får göra så för pappa också, även om han till idag klarat sig bra hemma. Han har ju varit frisk i huvudet till nu, inte haft någon demens som lilla moster, men tydligen är livet sårbart och en balansgång. 

Man hinner tänka mycket när man sitter då här.